Sweat 'n pain

Jag tog nyss lite nya underklädesbilder på mig själv. Jag kände mig ovanligt smal innan frukost, trots att jag nu för tiden trycker i mig ganska mycket mat.

Jovars, överkroppen kanske det har hänt lite, lite på! Men benen... och rumpan. HJÄLP. Jag kommer aldrig våga gå ut i en bikini! Jag kommer att bada i shorts i sommar, plaska i vassen och älska min fina sarong väldigt, väldigt mycket.

Hur tusan kan man vara byggd med relativt platt mage och små bröst, härlig midja och schyssta höfter, och VÄRLDENS STÖRTSTA JÄVLA BEN?!

Nej jag vågar inte visa min bilder... Åtminstone inte förrän jag kan visa bilder där jag är mer nöjd, som jämförelse.
Jag har nog inte skrivit det än, men jag vägde för några veckor sedan 68-69 kg till mina ca 167 cm över havet. Jag är absolut inte den som hänger upp mig på vikten men självklart ett det ett mått på hur bra kroppen mår, det tycker jag är självklart. Man kan tjata hur mycket man vill om att muskler väger mer än fett. Men när det tar ett år att bygga två kilo muskler, och man kan tappa två kilo fett på två veckor, så kanske folk anar relationen mellan våg, muskler, fett och hälsosamt liv.

Jag äger inte ens en våg då jag tycker det är ett hutlöst pris för nånting som i de flesta hem bara framkallar ångest. Ungefär som att betala en "PT" för att stå och dagligen säga hur värdelös man är. Ganska bortkastade pengar. Jag väger mig när tillfälle ges, annars går jag på känsla/kläder/bilder!